|
Namn: Toria
Skickat: 2006-10-19, Kl. 22:21 |
Katarina;
jo , vi har haft en lång besvärlig resa till där vi är idag. FIck mitt första missfall i v 12 år (2003 ) och det var ett hemmagjort barn som kommit till på två månader. Efter skrapning började mina besvär med konstant mensliknande värk, som jag vande mig vid att ha och hade nästan ett år innan det kollades upp. Visade sig då att jag hade fått endometrios och hade en jätte cysta på min högra äggstock. Inte konstigt att jag inte blivit gravid under året som gått. Fick genomgå en bukoperation som resulterade i att halva högra äggstocken togs bort och sedan skulle jag medicineras i sex månader. Mycket jobbig tid då medicinerna dessutom förvärrade mina symptom och min sjukdom kom tillbaks. FIck komma intill på SU ganska omgående pga sjukdomen och blev gravid på första försöket. Det var lycka det, fram till v 12 då jag återigen fick missfall. Körde på direkt med försök två och det gick inte alls bra.
Direkt till försök tre och då fick jag så starka doser att jag blev överstimulerad och fick ca 40 äggblåsor, pust. Men min kropp fixade detta och vi fick tio finfina ägg som klarade sig. Tack och lov för detta för detta skulle vara vårt sista försök för vi orkade inte mer helt enkelt. Mina cystor stimulerades också vid försöken och jag fick opereras under tiden då försöken gjorde. Vi har varit nära att ge upp så många gånger att jag inte ens kan räkna upp dem. Inte har vi varit positiva utan vi har bara orkat försöka ha huvudet ovanför vattenytan, det har som sagt varit oerhört tufft som för många som är barnlösa.
Nu är det snart dax för vår bebis att komma ut och det ska bli så underbart att får se och hålla den lille i sin famn. Barnet är så oerhört efterlängtat och älskas redan högt av oss båda.
Vi kommer aldrig att glömma den kamp vi har gått igenom , men det gör även att vi värdesätter det vi har och kommer att få så oerhört högt. Jag njuter varje dag av min graviditet ( trots en del gravbesvär.......) för jag kan inte veta om detta blir min enda.
Önskar er all lycka
Kram
Toria |
|
Namn: Betty
Skickat: 2006-10-19, Kl. 21:49 |
Åh, vad spännande Ina!
I morgon ska du på UL. Jag håller tummarna för att allt ser bra ut i magen och att hjärtat tcikar på för fullt. Känner du av mycket graviditetssymptom? Jag känner inte av så mycket som jag gjorde då jag väntade min nu 4-åriga dotter. Det gör mig en aning orolig och funderar på om det kan vara tecken på att det inte står rätt till med bebben. Men enligt många andra så kan det ju variera mellan graviditeterna hur man känner sig. En del påstår att man mår lite bättre om man väntar en pojke. Jag har lite bröstspänningar och nästan inget illamående, bara lite ibland. Och trött, ja det är jag ju förstås men vem är inte det så här års!
Nåja, jag får ge mig till tåls till den 30 oktober.
Kram från Betty
PS. Lycka till i morgon!
|
|
Namn: Ina
Skickat: 2006-10-19, Kl. 18:05 |
Betty: Ja, vi blev lyckliga samma dag! Nu är jag så nervös... Jo, det är sant, det är inte riktigt v. 7, v. 6 och en halv blir det väl i morgon... (De hade ej tid veckan efter...)
Nu vet jag att hjärtat ska slå, hua. Världen går under för mig om det inte slår... De sa att de kanske inte skulle kunna se något..Vadå ska man gå hem då.. Ja, ja i morgon vet man. Men på något sätt räknar jag med att det är som det ska, trots oro. Alla symptomen kan man väl i ochför sig ha ändå...
Inte lika jobbigt som den 5/10 när de skule ringa mig, en nästan...
Stort lycka till ni också!!
ALLA här som är gravida och säkra, vad lyckliga ni ska vara -va det jämt, för vad mer betyder något? ;) |
|
Namn: Elisabeth S
Skickat: 2006-10-19, Kl. 16:21 |
| Tusen tack för era svar! |
|
Namn: Katarina
Skickat: 2006-10-19, Kl. 15:48 |
Toria:Testade positivt den 8/10 men fick missfall förra veckan. Detta var vår tredje FET. Vi har tidigare gjort tre ICSI, blev gravid på tredje men fick missfall i v.11. Det känns som att det är helt omöjligt att få barn, men jag får ändå lite hopp tillbaka när jag läser vad ni har gått igenom. Gjorde ni någon utredning om varför du fick missfall? Hur många behandlingar har ni gjort? Jag är förresten 30 år så jag tror inte missfallen beror på min ålder.
Lycka till med förlossning och bebis.
Micha:Jag har följt dig med spänning ända sen du blev gravid. Vet hur nervös du var i början. Även du inspirerar mig och ger mig hopp. Jag vet att även du haft två missfall och att ni gjort många behandlingar. Jag har varit väldigt ledsen de senaste dagarna, men jag har bestämt mig för att inte ge upp. Ni har ju klarat det.
Lycka till med allt!
Kram Katarina |
|
Namn: A
Skickat: 2006-10-19, Kl. 09:10 |
Hej allihop,
Som jag misstänkte blev det inte allvar igår... hade liknande värkar ett tag igår kväll också, men i natt har jag sovit lugnt. Ska dock försöka ta mig samman och packa BB-väskan idag och vila mycket på dagen. Man vet ju aldrig när det drar igång...
Annars så har jag fixat och donat med vinterkläder och -skor till den blivande storebrodern. Här uppe i norr är ju vintern definitivt i antågande och eftersom jag har en timmes bilresa till närmaste stad så räknar jag inte med att kunna fixa sånt de första veckorna... Att åka med ett barn gick ju alldeles utmärkt, men att åka med en 3-åring och en nyfödd tror jag kan bli lite väl påfrestande de första veckorna. Nu har jag i alla fall fixat det - skönt!!
Elisabeth S: Vet inte riktigt vad jag ska skriva... SKickar en jättekram till er båda. Ta hand om varandra!!!
Lena: Grattis och välkommen hit till sidan! Angående illamående så körde jag med torkade aprikoser när jag väntade Andreas... Det höjer blodsockret och det håller i sig längre än om man äter t ex russin. Och när jag väntade Andreas åt jag alltid en riskaka (osaltad och utan nån smaksättning) innan jag steg upp på morgonen. Den här gången tyckte jag inte att jag hittade nåt som verkligen hjälpte... nu på slutet då illamåendet har kommit tillbaka har jag ätit massor av svenska nyskördade äpplen. Men, jag tycker inte att illamående på slutet känns riktigt på samma sätt som det i början. Hoppas att du hittar nåt som funkar för dig!!
Kram från A |
|
Namn: Toria
Skickat: 2006-10-18, Kl. 23:49 |
Hej hej,
Elisabeth ; jag beklagar verkligen. Det är oerhört ledsamt när det går illa. Själv har jag haft två missfall i v 12 och det har gjort jätteont varje gång. Vi har kämpat mot sjukdomar och barnlöshet i tre år och nu har det gått vägen, vår bebis kommer till oss nästa vecka!! Ge inte upp.
Lena; gratulerar till din grav! Den dagen du plockade äggen och de befruktades är v 2+0.
Kram till alla
Toria v 39 |
|
Namn: Toria
Skickat: 2006-10-18, Kl. 23:49 |
Hej hej,
Elisabeth ; jag beklagar verkligen. Det är oerhört ledsamt när det går illa. Själv har jag haft två missfall i v 12 och det har gjort jätteont varje gång. Vi har kämpat mot sjukdomar och barnlöshet i tre år och nu har det gått vägen, vår bebis kommer till oss nästa vecka!! Ge inte upp.
Lena; gratulerar till din grav! Den dagen du plockade äggen och de befruktades är v 2+0.
Kram till alla
Toria v 39 |
|
Namn: Betty
Skickat: 2006-10-18, Kl. 22:27 |
Till Elisabeth S!
Jag är så ledsen för er skull, det är ju verkligen det som man allra mest är rädd för - att få det beskedet som ni fick efter ultraljudet. När man har testat positivt så blir man ju så glad och kanske börjar tänka lite framåt. Jag hade ett tidigt missfall efter en återföring för ca 2½ år sedan. Testade först positivt men sedan, kanske redan i vecka 6 eller 7 så kom en blödning, som en vanlig mens. Vid ultraljudet såg man att embryot hade yillbakabildats. Det kändes sorgligt så klart men efter att jag hade hämtat mig från den första besvikelsen så tyckte jag ändå att om detta skulle ske så var det bättre att det skedde i vecka 7 än senare i graviditeten. Hur smärtsamt det än må vara så är det ju ändå kroppens sätt att sortera bort de embryon som är skadade.
Min man och jag gav inte upp vår kamp efter detta, vi har haft en stark längtan efter ett syskon till vår nu 4-åriga dotter. Så vi har fortsatt och gjort många nya misslyckade IVF-behandlingar med massor av återföringar. Har nu testat positivt den 5 oktober. Ni ger väl inte upp än! Snart kanske det är er tur, något av äggen är ett riktigt guldägg som kommer att bli ert lilla barn.
Jag måste medge att nu så här tidigt i min graviditet så har jag svårt att riktigt till fullo tro på att det ska gå vägen. Jag är rädd för att få samma besked som ni fick. Hur kändes det i kroppen under de här veckorna, har du haft några graviditetssymptom?
Jag hoppas att ni hittar kraft och ork att fortsätta kämpa för ett barn. Jag tror (nej jag är övertygad om) att när man väl har nått det man så länge kämpat för så inser man att det var värt all möda i världen.
Stor och varm kram till er båda från Betty |
|
Namn: Maria
Skickat: 2006-10-18, Kl. 17:44 |
Elisabeth S: så jättetråkigt för er, förstår verkligen att det måste kännas jättejobbigt! Hoppas verkligen att ni återkommer!
|
|
Namn: Elisabeth S
Skickat: 2006-10-18, Kl. 15:26 |
Hej!
Jag hade hoppats att få börja skriva på den här sidan från och med idag. Testade positivt den 15 september ( fjärde ivf) och var på ultraljud idag.
Vi skulle vara i vecka 9+3. Men det var inget hjärtljud och embryot var bara 18 mm och därmed minst 5 mm för litet.
Läkaren ville kolla mig om en vecka och pratade om att när man gjort långtidsodling så kan det ta fem dagar innan det startar igång och att det fanns en liten chans att det kan vara så...Men samtidigt sa han att det var för stort för att det skulle vara en chans. (Jag och min man är i chock och speciellt min man hälsar till er på den här sidan och vill gärna veta mer hur det var för de av er som varit i samma situation. Om det är någon som har något att dela med sig så skulle vi uppskatta det enormt mycket.)
Hoppas att någon gång få återkomma och få finnas på den här sidan!
Mvh Elisabeth |
|
Namn: Lena
Skickat: 2006-10-18, Kl. 12:29 |
Hej tjejer,
nu är jag ny på denna sidan. Har varit en del på en annan sida då vi kämpat med ivf. Äntligen har vi lyckats och den 7 oktober testade vi possitivt.
Vet ni hur man räknar ut vilken vecka man är i?
Och har ni tips mot illamående?
kram till er alla
|
|
Namn: Mia J
Skickat: 2006-10-18, Kl. 10:04 |
| A- vad spännande !!! Du måste hålla oss uppdaterade |
|
Namn: A
Skickat: 2006-10-18, Kl. 08:56 |
Hej,
Jag blev lite lur på att det kan vara nåt på gång... Vaknade vid 3-tiden i natt och var upp på toaletten och hade sen lite molvärk, typ mensvärk, tills jag klev upp strax före sju. Då gjorde det rejält ont i sidan, så jag gick och la mig... hade sen smärtsamma (inte våldsamt smärtsamma, men ont gjorde det) värkar med cirka 5 minuters mellanrum i ungefär 45 minuter. Nu är det tillbaka i ett molande...
Jag hade planerat att åka in till stan (en timme enkel väg med bil) för att göra lite ärenden. Maken sa genast att han tyckte att jag skulle stanna hemma och ta det lugnt... tror inte det. Om det nu är på gång så är det väl lika bra att det drar igång. Samtidigt så kan jag inte riktigt tro på att det skulle starta före BF... har varit så inriktad påa tt gå över tiden den här gången också eftersom jag gjorde det med Andreas.
Ville bara skriva av min lite... vill inte ringa nån kompis eller mina föräldrar och berätta eftersom jag redan håller på att få nog av alla frågor om jag känner att det är på gång. Fortsättning följer...
Kram från A |
|
Namn:
Skickat: 2006-10-17, Kl. 22:19 |
VI HAR FÅTT VÅRA BARN;
Anna H 3/7 (bf 3/11) ängeln Alex
Lotta 5/7
Carin 6/7 (bf 16/7) Lucas 3230 gr, 51 cm
Carina H 20/7 (bf 6/8) Ebba 3070gr, 49 cm
Jessica S (?/7?)
Linda 17/8 (bf 7/8) Flicka 2570 g, 46 cm
Nina 19/8 (bf 14/8) Lucas 3490g, 48 cm
Marie 21/8 (bf 4/8) Tilda 3400g, 53 cm
Anna S 21/8 (bf 18/8), Alva 3525 g, 49 cm
BERÄKNAD FÖRLOSSNING;
22/9 (Snitt) (BF10 okt) Snäckan
18 okt Blomman
23 okt Micha (Flicka)
23 okt A
24 okt Alli
27 okt Isa
29 okt Toria
3 nov Marléne
11 nov Maria
18 nov Misan
29 nov Tina
13 feb My 2
14 feb Carolina
14 feb Elinor
24 feb Christina
1 mars Janna
9 mars Joakim |
|
Namn: A
Skickat: 2006-10-17, Kl. 21:55 |
Maria: Vad skönt att bebisen hade vänt sig själv!!
Misan: Vi bor också på landet och jag antar att det är därför som det blir så påtagligt. Är själv uppvuxen i en stad och där har jag svårt att tänka mig att nån på affären skulle ha frågat eller kommenterat. Men, jag biter ihop och försöker tänka att de ju menar väl... inte helt enkelt alla gånger...
Kram från A |
|
Namn: Betty
Skickat: 2006-10-17, Kl. 20:30 |
GRATTIS Ina!
Jag läste ditt inlägg där du skrev att du testat positivt den 5 oktober. Jag testade också positivt samma dag 5/10. Vi har gjort en IVF-behandling och jag ska på UL först den 30 oktober. Men enligt mina beräkningar borde jag vara i vecka 7. Vad jag förstår kan dom se att hjärtat slår i vecka 7 men så kan dom också mäta det lilla fostret och se om det har växt normalt. Själv är jag lite nervös för att det ska vara två, vi fick två befruktade ägg återförda. Men sannolikheten är större att det är en bebbe i magen. Jag längtar också efter att magen ska växa och att man kommer lite längre in i gravidteten, då känns allt lite säkrare.
Sköt om dig och lycka till med UL på fredag.
Kram från Betty |
|
Namn: Maria
Skickat: 2006-10-17, Kl. 16:16 |
| Karin: vår vändning var också i v 37, och det var ingen på förlossningen som verkade tycka att det var anmärkningsmärkt sent. Så det är nog lugnt för er del! Ofta tycker jag att man läser motsägelsefulla saker i alla de olika tidningar, broschyrer och böcker man plöjer, eller hur? precis som du säger är det nog bäst att förlita sig på sin bm, om man har förtroende för henne förstås! Fast min bm upptäckte inte sätesbjudningen utan det var först på ultraljudet som det kom fram. Det berodde antagligen på min övervikt, om man har mycket bukfett kan det vara svårt att känna exakt vad som är upp och ner på bebisen. |
|
Namn: Micha
Skickat: 2006-10-17, Kl. 16:12 |
Hej
Ingen som hört från Blomman om det har dragit igång för henne.....själv längtar jag som bara den.....vill att det skall va dags nu....är beräknad till måndag men vi går väl över tiden......
Kram Michaela |
|
Namn: Karin
Skickat: 2006-10-17, Kl. 13:02 |
Maria!
vad skönt att du slapp vändningen..jag är i liknande situation,
var på ultraljud för en vecka sedan och då låg han i säte,
men igår hos bm så trodde hon att huvudet var nedåt vilket skulle vara skönt ifall han vänt sig.
Hon var dock inte helt säker så ev kollar de med ultraljud om 2 veckor,då är jag i v 36+någon dag,jag frågade om inte det blir lite sent med det är visst då de ska ligga rätt,blir lite fundersam i vissa tidningar står det att man ska på vändningsförsök från v 34..
måste lita på min bm.
|
|
Namn: Maria
Skickat: 2006-10-17, Kl. 12:04 |
Hej!
I morse var maken och jag på förlossningen för att försöka vända krabaten som låg i säte. Vi gick igenom hela proceduren med fasta på morgonen, in på ett förlossningsrum, ikläda sig deras kläder, nål i handen för den muskelavslappnande medicinen, ligga 1 1/2 timme med CTG för att kolla bebisens status. Strax innan de ska börja själva vändningen så gör man ett ultraljud för att säkerställa läget. Då visar det sig att bebisen har vänt på sig själv! Nu ligger han så prydligt med huvudet neråt, och jag har inte märkt när han vände sig....Det var otroligt skönt att slippa vändningen, slippa ta muskelavslappnande medicinen som ger en hjärtklappning. Nu kan vi bara slappna av och invänta att det sätter igång!
Maria v. 36+2 |
|
Namn: Anja
Skickat: 2006-10-17, Kl. 11:08 |
Linda: Ja, vilken gåva man har fått. Tänk att man till slut fick en liten goding. Jag har en bok som jag försöker skriva i med jämna mellanrum, där jag skriver om tankar och alla framsteg min lilla dotter gör. Det ska bli en liten bok som hon skall få när hon blir större. Man glömmer ju så fort de där vardagliga gulliga, roliga händelserna -det händer ju så mycket. Dokumenterade även då jag genomgick provrörsbehandlingen som hon skall få när hon blir stor. Vill att hon skall förstå hur efterlängtad och älskad hon är!
|
|
Namn: Anja
Skickat: 2006-10-17, Kl. 10:56 |
Tips på bra site som min Bvc tipsat om och själv använder sig av: www.growingpeople.se Den är för såväl blivande föräldrar som varande föräldrar. Den är bra! Man kan anmäla sig gratis där, tidigare kostade den.
Jag vet att det kan vara seeegt de sista veckorna, men vila är det bästa ni kan göra både för er och inte minst för bebisens skull. Förlossningen kan bli ett maratonlopp för er båda, så vila och samla krafter. Själv höll jag på i nästan två dygn innan gullungen tittade fram på naturlig väg. Alla förlossningar är olika, någon kan gå hur smidigt som helst och en annan kan ta lite längre tid, det vet man ju aldrig. Har vänner där första-gångs-förlossningen gick på två timmar, medans i jämförelse med min så tog det längre tid. Så olika det kan vara.
|
|
Namn: Misan
Skickat: 2006-10-17, Kl. 09:31 |
A: Jo, bebisen ska ju vara fullt utvecklat nu i v.36, vi får väl se vad BM säger på fredag.
Det är jobbigt när alla frågar hur man mår,, kommer ihåg när jag väntade min dotter, standardkommentaren då var - har du inte gett dig iväg än ??? faan va arg man blev,, kunde inte ens gå in på affären här på byn för man blev så ledsen... Det såg dom väl att jag var hemma o med magen i behåll... det var som en befrielse när värkarna väl satte igång och man visste att nu,, nu jädrar blir det ett barn,,,, *L*
Önskar dig all lycka till ,,, o glöm inte att komma ut här o berätta...
(tack för styrkekramen,, suger åt mig som en svamp)
kram,,,Misan |
|
Namn:
Skickat: 2006-10-17, Kl. 09:25 |
|
|
Namn: A
Skickat: 2006-10-17, Kl. 08:15 |
Hej allihop,
Ina: Grattis till +et! Son sagt: I vecka 7 ser man om hjärtat slår eller inte. Lycka till!
Misan: Jag förstår att det är jobbigt - särskilt att de inte ger nåt annat besked än att du ska vila. Min tanke var mest att efter 36 fulla veckor så är ju bebisen färdigutvecklad och då borde de ju överväga att sätta igång dig så att du slipper oroa dig för bebisen och inte behöver vara sängliggande längre. Skickar en stor styrkekram till dig!!
Här frågar alla om det har hänt nåt ännu och om jag känner av nåt... Jag pratade med min mamma i förgår och då frågade hon hur jag mådde o s v och sen när jag ringde om en grej igår så frågade hon igen "hur mår du nu" som om vi inte hade pratat med varandra dagen innan. Personalen på Andreas dagis frågar också nästan varje dag... fast, det är klart. de är ju flera stycken så det är ju inte så att alla fröknarna frågar varje dag. Men, jag inser nu att det kommer att bli ganska påfrestande i längden om jag går över tiden.
Annars drömmer jag väldigt märkliga drömmar på nätterna... att nån har kört på och parkeringsskadat bilen på gården (inte så troligt eftersom vi bor på landet), att svägerskan plötsligt har shoppat nya köksluckor på IKEA till sitt två år gamla kök (och att de nya luckorna är i princip lika dana som de hon redan hade) o s v. Himla konstiga drömmar alltså... Jag antar att det hänger ihop med att jag har svårt att hitta nån ställning att sova i på natten, vaknar med sammandragningar, har svårt att vända mig utan att ryggen protesterar o s v.
Ni hör ju att jag håller på vara ganska less nu, så den lill* får gärna komma ut nu! Babykorgen är nu framtagen och bäddad och sonen har utrustat den med mjukdjur som bebisen ska få ha... Vi är alltså redo att ta emot den nya familjemedlemmen.
Kram från A |
|
Namn: Misan
Skickat: 2006-10-16, Kl. 22:26 |
A: Det här är alltså skitjobbigt,, man gråter o gråter,, men vad hjälper det,, är livrädd för att det ska hända bebisen något,, o det enda dom säger är att VILA,,,,,,, dom har inte sagt något om att sätta igång mig heller ,,,, men,, får fråga barnmorskan på fredag när jag ska dit för nästa kontroll,,,,
kramar till er alla,,,,Misan |
|
Namn: Linda
Skickat: 2006-10-16, Kl. 20:30 |
Hej Ina och stort grattis till ert positiva test!
Jag håller numera till på sidan för de som fått sina små guldklimpar, men jag tittar ändå in här titt som tätt för att se hur det går för er alla.
I vecka 7 kan man se hjärtat slå (det gjorde vi i alla fall). Vår läkare sa att när man väl sett hjärtat slå är risken för missfall inte speciellt stor. Så lycka till!
Blomman: Tar för givet att ni har fått er lill* vid det här laget efter att ha läst ditt senaste inlägg. Får rysningar i hela kroppen när jag tänker tillbaka på hur det var (rysningar av välbehag alltså :-). Det känns så otroligt avlägset och nära på en och samma gång trots att det snart är 6 månader sedan.
Anja: Precis som du så är jag tacksam för vårt lilla underverk varje dag. Alla ni som väntar - försök att njuta av varje dag med magen, och sedan av varje dag med era bebisar. Det går så oooootroligt fort när de väl tittar ut.
Massor av kramar från Linda och Oscar |
|
Namn: Ina
Skickat: 2006-10-16, Kl. 19:53 |
Hej!
Testade positivt den 5/10, sedan dess har jag och min love levt i en lycklig bubbla. Nu är jag så orolig...Ska på ultraljud på fredag, v. 7. Vet någon vad de ser då? Kan det säga att allt ser bra ut så långt. (Det är vårt första försök, men längtan är stark.) Nu vill ag bara veta att det finns något!! Hur stor är risken, någon som vet? De verkar inte vilja meddela statistiken på Huddinge...
Lyllos ni föräldrar! Åh vad härligt ni med "rediga" magar och långt ången graviditet! Lycka till! |
|
Namn: A
Skickat: 2006-10-16, Kl. 19:44 |
Misan: Det låter inte så kul att bara vila och vila... även om man sen när bebisen väl har kommit önskar att man fick vila bara en pytteliten stund. Har de sagt nåt om att sätta igång förlossningen vid nån tidpunkt p g a blodtrycket eller? Fyra veckor till på soffan kan ju få vem som helst att bli skogstokig!!
Kram från A |
|
|
Tillbaka